Vår, jag vill ha vår...

Fick nog av vintern igår så jag bytte färg här på blogen, känns lite bättre med ljusare färger. Nu längtar man verkligen efter lite sol som kan få näsan så där rart rosa (på mig av solbränna, på J av hösnuva) och lite glatt kvittrande fåglar.

Desstuom höll jag på att få ett totalt psykbryt igår när jag skalade potatis till middagen. Nu verkar det inte som om det är möjligt att få tag i potatis som är tjänlig som människoföda, jag har provat i femtioelva olika affärer. Jag lägtar mig galen efter färskpotatis, skit samma om det kommer från Cypern, Skåne eller Vara-slätten, bara det är en jäkla potatis som inte är halvrutten och äcklig. Var det så här Alströmer hade tänkt sig det hela??? Mer BRA potatis åt landets befolkning!

Får dra på alla kidsen regnkläder och ge mig ut i vår väldigt blöta trädgård (ser ut som om vi nästan fått en pool på baksidan) så de får röja av sig, så vi kan ha en lugn och go eftermiddag!

Pasta Alfredo
350 g spaghetti
75 g smör
2 dl vispgrädde
100 g färskriven parmesan
salt
svartpeppar
3 msk hackad bladpersilja

1. Koka pastan i rikligt med saltat vatten. Smält smöret i en kastrull. Häll grädden och osten över smöret och koka i ett par minuter. Salta och peppra.
2. Häll av kokvattnet från pastan. Blanda pastan med ostsåsen och den hackade persiljan och rör om. Servera genast.